Lycka och Träning

Inom kort har jag tänkt återuppta denna Virtuella plats <3 Håll till godo.

The last words of Steve Jobs:

What is the world’s most expensive bed? The hospital bed. You, if you have money, you can hire someone to drive your car, but you cannot hire someone to take your illness that is killing you. Material things lost can be found. But one thing you can never find when you lose: life. Please treasure your family love, love for your spouse, love for your friends… Treat everyone well and stay friendly with your…..

love,

j

Trodde jag nåt den där berömda väggen i december. Istället fick jag, enligt mig, en dödlig influensa. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Hög feber i totalt 8 dagar gjorde mig riktigt labil. MEN. Det gav mig insikt om att jag nog bara var totalt sönderkörd av en minst sagt kaotisk höst. Fast livet verkar vara kaotiskt mest hela tiden ^^,

Nästa käftsmäll kom strax efter nyår. Tråkiga besked. Sånt som inte får hända. Jag väljer att se ljuset och kommer att sjunga av ren kärlek vid avskedet. 3 feb tar vi farväl <3

Jag börjar se ljuset, tror jag, och är så fantastiskt lyckligt lottad med underbara människor runtomkring mig. Jag vill hylla mitt jobb. Alla olika stöttepelare som finns för mig, varje dag. Vi kör slut på varandra emellanåt men vi ger också varandra så abnormt mycket kärlek. 

För att blicka framåt, mot det ljusa & optimistiska året 2016. Som går i hälsans tecken… vill jag nog minnas att jag lovade mig själv där på 12-slaget vid nyår. Tog jag i alla fall tag i saken och besökte läkaren i tisdags. Såklart behöver jag trappa ner på ALLT, förutom Yogan. Lättare sagt än gjort – men jag har redan nu valt bort saker vilket förhoppningsvis fått mig att tänka till en extra gång innan jag tackar ja till saker o ting. Men efter ett samtal från läkaren imorse fick jag det konstaterat att sköldkörteln spökar igen. Lättad att ändå kunde spåra alla mina åkommor till något ”som man kan ta på”.  Det kan förklara min enorma trötthet, orkeslöshet, minnesförluster, frusenhet och svullna ansikte. Nästa besök är om 6 veckor och då får vi se om det blir jag och Levaxinet resten av mitt liv. På gott och ont. Men jag vill INTE uppleva det mamma upplevde innan hon fick sin diagnos. Kommer inte på frågan. Då knarkar jag hellre Levaxin, förblir jossan men en piggare & gladare variant.

Låt oss nu ta helg. Vänner – bli inte ledsna eller besvikna om jag inte svarar i telefon, sms eller annat. Ibland orkar inte ens jag leva tillgänglig för allmänheten 24/7.

Burlesk imorgon – it’s gonna be craaaaaazy! Vi får se om det blir porrigt eller stelt 😉

Det vart liksom för mycket av allt igår. Jag fick psykbryt. Sådär när du liksom inte ens kan försöka göra något för hjärnan och motoriken fungerar ej tillsammans.

15 minuter powernap – följt av Genrep inför konserten på lördag och jag blev liksom lite mer lik mig själv efteråt. Galet år. 2015. Livet har uppenbarat sig på alla vis. Svart. Vitt. Och allt däremellan. Klart som fan att hjärnan inte mäktar med allting hela tiden.

Ny dag – Nya möjligheter. En sak i taget. Då löser sig nog det mesta.

Må gott <3

Saknar er <3

Utdrag från när Linnea skriver på vår gamla blogg Mozart & Walen:

Ska introducera dagens citat. Det är nämligen såhär gott folk, att jag bor med världens roligaste person när det kommer till ordspråk och uttryck. Grejen är att Jossan gärna använder sig av ordspråk och komplicerade ord, problemet är att det aldrig blir rätt. Aldrig. Dessutom har hon väldigt svårt med talet just på kvällen. Jag vet inte om det beror på trötthet men kul är det. Minst en gång varje kväll ligger jag dubbelvikt av skratt, så jag delar med mig.

Första:
Jossan ska dricka samarin
Jag: varför tar du bara en centiliter vatten?
Jossan: Jag tycker att det är så äckligt så jag vill dricka den konkret
Jag: Konkret? menar du koncentrerat eller?
Jossan: ja just det, koncentrerat

Jossan läser en bok och äntligen får man veta hur allt hänger samman
Jossan: Jahaaaaaaaaaa, nu slog palletten ned
Jag: Föll polletten ned!?

Vi har våra dagliga diskussioner om något
Jossan: det brukar vara lite ”till och då”
Jag: va? lite nu och då? eller från och till?

Jossan: Nu har det verkligen gått till överstyr!
Jag: har det gått över styr? eller till överdrift?

Jossan: Jag måste gå in och läsa Linda Bagges blogg
Jag: Linda Bagge, heter hon så?
Jossan: ja det gör hon väl… eller det kanske hon inte gör!?
Jag: nej det tror jag inte, det låter jättekonstigt..
Jossan: Googla
Googlar
Jag: Laila… hon heter Laila.

Vi kollar på tv och det blir reklam
Jossan: Kolla, han dricker den där John Morgan
Jag: John Morgan? sedan när bytte den namn från Captain Morgan?

Det är jävligt roligt när det här händer live, speciellt eftersom hon är 110% seriös när hon säger allt.

Jag ler **

Puss på er denna vackra tisdag!

Inlägg ifrån 6 augusti detta år. Fan vad klok jag är, ibland. Jag har ju faktiskt gjort allt det där. Börjar se till MINA behov och ingen annans… 

Det är när du kommer iväg, när du får distans från vardagen, det är då du inser att du är en smula sönderkörd. Mjoh. Det har varit tuffa tider. Tragedier som aldrig liksom lyckas ta slut. Sånt där som suger ut all energi. Du börjar inse hur skört livet är och du slås var dag om att vi alla en dag ska dö. Gah. Dödsångesten är brutal ibland. Den påverkar min sinnesro och kan te sig på olika vis. Märkligt. Obehagligt. Skrämmande. Jag tänker ofta på vad som gör mig lycklig. Vem vill jag spendera min tid med? Vilka kan jag liksom radera från min livscykel. Vem ger mig energi? Vad ger mig energi?

Sedan det där med prestation. Jag har nog jobbat en smula för mycket. Eller min hjärna jobbar dygnet runt. Hur stänger jag av? När ska jag sluta bry mig? Att vara kontaktbar 24/7 gör mig stressad som fan. Vänner. Ta inte illa upp om jag är sen med sms och samtal – ibland och i framtiden behöver jag ta ett brejk från denna satans telefon…

Balans. 1 år i det riktiga arbetslivet och jag vet att jag måste sätta gränser för att inte drabbas av den klassiska ”väggen”. Pappa har hälsat på där några ggr och i och med att jag liksom är en kopia av honom måste jag sätta gränser. Arbeta normala arbetstider. Släppa jobbet när jag går hem. Sjunga. Yoga. Ta hand om min kropp – vi har visst bara en hälsa. Ja. Såklart vill jag älska också. Familj, kärlek & Vänskap. Det går inte att leva en dag utan det. Allt fokus vill jag och kommer jag att lägga på mig själv denna höst. Jag är i stort behov av det. Me, Myself and I. 

Snart drar Jag igång med en supersatsning gällande kost o träning. Jag ser väldigt mkt fram emot att få känna mig stark igen. Psykiskt & Fysiskt.

Hejja Hösten2015 – Jag ser fram emot Dig! 

All kärlek, 

Jossan – från ett oerhört varmt Kreta <3

Slut som artist. På riktigt. Leverera av mig själv på en mässa som ensam Personalansvarig – jorååsatte, det känns nu i efterhand.

Taco & ett glas vin har jag nog gjort mig förtjänt av idag.

Bredbent – som en kossa – mjoh det passar väl om man heter jossan.

Trevlig afton,

LÖRDAG 19 MARS 2011

All good things comes to an end

Och sa var det dags att saga det.
Melankoli. Det berör stamningslaget. Enormt mycket.
16 dagar kvar att leva utan skuld, prestationsangest, masten & vagskal.
16 dagar kvar av ren lycka & eufori som om vi vore berusade av livets drog.

”Those who live passionately teach us how to love, Those who love passionately teach us how to live”

Bali var & ar en underbar liten O som verkligen berorde oss pa djupet. Ubud med sin sota charm och underbara gastvanlighet. Kuta, som faktiskt lamnade avtryck i vara hjartan, utan att vi kanske inte vet om det annu.
Vad vi vet ar att vi traffade otroliga manniskor fran alla delar av varlden som gav oss mer energi an nagonsin.
Samtal som var djupa likt marianergraven. Samtal som var ytliga likt ett blodkarl. Natter sa sena att vi fick fejka var nattsomn. Dygn fyllda av skratt, dans & sang att vi nastan kunde lata varlden sta still. Bali ar och forblir vitt. Fantastiskt. Kärlek. Frihet. En dos av livet.

Nu ar vi ater i Thailand som tyvarr bestar utav alldeles for mycket sexhandel som vi tvingas bevittna. Men ocksa ett underbart landskap med trevliga manniskor & vackra strander. For att lata oss sjalva ga in pa Walking street var vi tvungna, pa Linneas 20-arsdag, att supa ner oss totalt. Men fick oss ett gott skratt da en i sallskapet beslot sig for att delta i Ladyboyshowen vilket endast kunde bli succe. Kvallen var lyckad & minnet har vi konserverat for alltid.

Storm, tsunami, orkan – vad vet vi. Vi njuter av nuet och suger in vartenda fragment.

UPPLAGD AV LINNÉA O JOSSAN KL. 21:26 INGA KOMMENTARER:

Ren äkta kärlek till denna människa <3 Hon är unik och bäst på det mesta! Särskilt att agera fru och bästa vän till mig <3 Det ni!