Semesterlunken

Det är när du kommer iväg, när du får distans från vardagen, det är då du inser att du är en smula sönderkörd. Mjoh. Det har varit tuffa tider. Tragedier som aldrig liksom lyckas ta slut. Sånt där som suger ut all energi. Du börjar inse hur skört livet är och du slås var dag om att vi alla en dag ska dö. Gah. Dödsångesten är brutal ibland. Den påverkar min sinnesro och kan te sig på olika vis. Märkligt. Obehagligt. Skrämmande. Jag tänker ofta på vad som gör mig lycklig. Vem vill jag spendera min tid med? Vilka kan jag liksom radera från min livscykel. Vem ger mig energi? Vad ger mig energi? 

Sedan det där med prestation. Jag har nog jobbat en smula för mycket. Eller min hjärna jobbat dygnet runt. Hur stänger jag av? När ska jag sluta bry mig? Att vara kontaktbar 24/7 gör mig stressad som fan. Vänner. Ta inte illa upp om jag är sen med sms och samtal – ibland och i framtiden behöver jag ta ett brejk från denna satans telefon… 

Balans. 1 år i det riktiga arbetslivet och jag vet att jag måste sätta gränser för att inte drabbas av den klassiska ”väggen”. Pappa har hälsat på där några ggr och i och med att jag liksom är en kopia av honom måste jag sätta gränser. Arbeta normala arbetstider. Släppa jobbet när jag går hem. Sjunga. Yoga. Ta hand om min kropp – vi har visst bara en hälsa. Ja. Såklart vill jag älska också. Familj, kärlek & Vänskap. Det går inte att leva en dag utan det. Allt fokus vill jag och kommer jag att lägga på mig själv denna höst. Jag är i stort behov av det. Me, Myself and I. 

Snart drar Jag gång med en supersatsning gällande kost o träning. Jag ser väldigt mkt fram emot att få känna mig stark igen. Psykiskt & Fysiskt. 

Hejja Hösten2015 – Jag ser fram emot Dig! 

All kärlek, 

Jossan – från ett oerhört varmt Kreta <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *